söndag 30 oktober 2016

Den svårbantade hobbyn - del 1

Det finns ett område där jag har haft svårare att rensa än samtliga andra områden och kategorier. Detta område är mitt pyssel. Ända sedan jag var liten har jag älskat att pyssla. Nu för tiden innebär pyssel mestadels papperspyssel med klipp och klistra, men jag äger även en symaskin (som kanske inte används så ofta som den möjligtvis borde).
När det kommer till mitt papperspysslande ligger scrapbooking mig varmt om hjärtat. Jag älskar att göra minialbum från scratch, d.v.s. att jag bygger hela albumet: från pärmen till sidorna. Efter att ha sparat alla album jag skapat tog jag för cirka två år sedan steget och gjorde ett till en väninnas första barn. Det blev startskottet för produktionen av så kallade babyalbum. Dessa fungerar som ett "Mitt första fotoalbum", men med interaktiva element som kan plockas ut, öppnas och liknande.
De flesta albumen jag skapat har nu lämnat hemmet, antingen som gåvor eller genom försäljning.

Jag försöker hålla mitt pysselbestånd på en hanterbar nivå, även om det ibland känns som om man skulle vilja ha allt. Om jag köper in nya verktyg som stansar och liknande försöker jag säkerställa att de kan användas till flera olika projekt så att de inte blir liggande i onödan.
Under lång tid var jag medlem i en klubb som innebar att man fick hem ett paket med ett pysselkit varje månad. Mycket av detta blev liggande då färgerna eller projekten oftast inte var i min smak. Jag lämnade klubben för länge sedan och har sedan dess rensat bort en hel del av dessa material och jag försöker vara selektiv vid inköp av nytt material.

Mina mindre stansar.

Jag har även en förvaringslåda där mina papper förvaras stående. Denna används som gräns för hur mycket papper som får finnas i samlingen. Numera använder jag den vita sidan (om sådan finns) av mönstrade papper som jag inte gillar. På detta sätt kommer pappren till användning trots att jag inte tycker om färgen.

Hur stor plats tar din hobby?

onsdag 5 oktober 2016

Boktips: Konsten att städa - Marie Kondo


Jag läste Marie Kondos bok Konsten att städa förra året när den svenska översättningen kom ut. Jag tyckte att den innehöll en hel del bra tips. Hon berättar om hur hon som liten älskade att sortera och organisera. Trots att att hon sorterade och plockade upplevde hon ändå aldrig att hon uppnådde någon ordning. Hon insåg sent omsider att det inte går att få ordning om man har för mycket saker. Förvaring är ingen lösning för att uppnå ordning.
Kondo har en poäng. Vi pumpas ju fulla med idén om att bra förvaring är lösningen på alla stökproblem. Det finns mängder av smarta lösningar att köpa för att stuva undan sina saker. Förvaringslösningar är en egen industri.
I Japan är Kondo ett känt organiseringsproffs, och kön för att få hennes hjälp är tre månader lång. Hennes metod är ganska enkel. I stora drag går den ut på att sortera och rensa en kategori i taget. Ska du rensa bland dina böcker ska du samla ihop alla böcker i hela hemmet. Ska du rensa kläder ska du samla ihop alla kläder du har, var i hemmet de än förvaras. Denna metod underlättar för att få en översikt över hur mycket du har av varje kategori. Kondo menar att man ska förvara liknande saker på samma ställe så långt det är möjligt. Ett annat tips är att man ska se till att det är enkelt att plocka bort en sak istället för att det ska vara enkelt att ta fram den. Om det är enkelt att plocka undan saken efter att man använt den är sannolikheten större att den blir undanplockad.
Helt klart läsvärd för den som tröttnat på att sortera och organisera. Den här boken "sparks joy"!