måndag 31 augusti 2015

Storrensning på barndomsvinden

Jag har haft en vecka ledigt och tillbringade den i Värmland. Jag och min syster tog oss an mer rensande av vinden samt styrde upp övervåningen i mammas hus. Vi blev inte helt klara, att rensa över 25 års sparande av grejer från en familj på sex personer går inte på en vecka. Jag är dock nöjd med vår insats. Vi hann mycket och det är minsann ett jättekliv i rätt riktning. Uppfriskande nog var syrran ännu mer frikostig i kastandet av onödigheter än jag. När jag reste hem stod åtta säckar klara att köras till tippen, och då hade vi redan slängt minst lika många. Med allt vi sorterat (elavfall, tidningar osv) rensade vi säkerligen bort uppemot 20 säckar. I ett stort hus blir det tydligt hur "farligt" det är med mycket plats. Ju mer plats man har, desto mer grejer unnar man sig ofta att spara. Vi har  under rensandets gång hittat allt från gamla skolböcker från mellanstadiet till trasiga leksaker och urtvättade kläder. Än är en stor del av vinden orörd och källaren är även den välfylld i mammas hus, men nu vet man ju i alla fall att det finns att göra om man är där på besök och känner sig rastlös.

Känner du ibland att ditt rensande når utanför ditt eget hem?

torsdag 27 augusti 2015

Danshari

Det är intressant att se att det inte bara är vi i väst som intresserar oss för utrensning av hemmet, även i öst är fenomenet stort. Jag läste i en artikel av Michael Hoffman att i Japan finns uttrycket danshari. Danshari är ett ord sammansatt av 3 kanjitecken som vart och ett står för 'att avvisa' (dan), 'att kasta bort' (sha) och 'att skiljas från' (ri). Rent allmänt betyder uttrycket att rensa upp, men det finns psykologiska och religiösa dimensioner inbäddat i konceptet. Utöver att göra sig av med fysisk bråte och röra inkluderas även mentala diton.
Danshari kan ses som ett botemedel, eller åtminstone en typ av behandling, på vår tids största sjukdom: omåttlighet. I de rikare länderna målas överflödet upp som något att sträva efter, och det framställs som en rättighet. Andra länder vill hänga på i karusellen och miljön tar extrem skada. Den i Japan baserade miljöforskaren och skribenten Richard Evanoff, berättade i november 2010 för The Japan Times att det skulle krävas fem planeten jorden för att alla skulle kunna leva som de flesta amerikaner gör. Alla, och inte minst planeten, skulle med andra ord dra nytta av att konsumtionen hejdades.

Ordet danshari må vara nytt, men konceptet är det inte. De flesta japaner känner till grundtanken via wabi, som är en del av zen. Wabi är att nöja sig med det enkla.
Danshari är vad du gör det till, och ju mindre du tänker desto mer är det. Jag gillar konceptet och att det inkluderar så många aspekter. I grund och botten är buddhismens den gyllene medelvägen en bra måttstock. Och påminner inte den där medelvägen lite om vårt svenska "lagom är alltid bäst"?



Originalartikeln om danshari är från The Japan Times, 2011-02-27, och du hittar den här.

måndag 17 augusti 2015

Det ständiga sakletandet börjar så smått upphöra

Jag har alltid irriterats över att jag väldigt ofta tvingats leta efter saker. Saker verkade få liv och traska iväg för att sedan behöva sökas upp. Tyvärr tog det väldigt lång tid innan jag insåg att det antagligen hade att göra med att jag hade för mycket saker.
Sedan vi började rensa här hemma har jag upplevt att detta problem inte alls uppstår lika ofta längre. Det ä minst sagt frigörande och framförallt tidssparande. Jag försöker bestämma var saker ska höra hemma och upplysa maken om vad jag kommit fram till. Även om min man också är helt överens om att vi ska leva mer minimalistiskt har jag ett lite större ordningskrav än vad han har; jag vill inte att saker ska ligga framme och "drälla". I och med att antalet saker i lådor och skåp sjunker så blir det lättare att plocka undan. Saker som tidigare var hemlösa får möjlighet att höra hemma någonstans. 
Även om det ännu inte är på långa vägar så luftigt i lådorna som det skulle kunna vara är vi på god väg. Det är minst sagt en morot att öppna en låda och den är knappt halvfull.
Vi har faktiskt rensat så pass mycket att vi lyckats göra oss av med hela två förvaringsmöbler: en steghylla samt en sekretär. Det upplever i alla fall jag som ett rejält kliv framåt.

Hur trångt är det i dina lådor/skåp?

lördag 15 augusti 2015

Det gamla flickrummet

När jag flyttade hemifrån vid sexton års ålder tog jag med mig väldigt mycket grejer. Utöver alla husgeråd som släkten försett mig med under flera års födelsedagar följde mycket annat (onödigt) med. Den lilla ettan på 19 kvadrat blev snart full och jag förvarade Vår kokbok på hatthyllan.
Det har blivit ett par flyttar sedan dess, sju stycken för att vara exakt. Tyvärr har jag aldrig lyckats rensa sensationellt mycket inför någon av dessa. Lite, ja, men inte så mycket som jag kanske borde ha gjort. Bättre sent än aldrig kan man kanske tänka nu när rensandet kommit igång på allvar trots att jag och maken inte planerar att flytta på länge.

Hemma i mammas hus i Värmland står mitt rum komplett, nästan som jag lämnade det. Det är sällan jag sover i det ens när jag hälsar på nu för tiden. I rummet står min 105 cm säng fortfarande kvar, men i lillebrors gamla rum står numera storebrors dubbelsäng. Oftast blir det där jag och maken campar när vi hälsar på.
När vi var hemma senast drog jag och syster ner lite grejer från vinden som vi tillsammans med mamma gick igenom. Det mesta sorterades till släng (fråga inte varför vi skickat upp långkalsonger med världens största hål i grenen på vinden). Vi tog inte på oss projektet "rensa hela vinden" utan har bestämt att det måste delas upp; det är så mycket grejer där uppe att man kan bli mörkrädd för mindre. När vi lyckats gå igenom allt vi släpat ner kände jag att jag hade mer att ge. Jag tog en sopsäck och gav mig på lådorna i sekretären i mitt rum. Och samlingen av saker som stuvats in under sängen. När jag var färdig var det helt rensat under sängen och sekretären var nästan tom. Det finns fortfarande mycket att rensa bort. Jag målade även upp planer för ett annat rum.
Syrran blev väldigt peppad när jag berättade om planerna att fixa i ordning vårt gamla lekrum. Det finns ju två barnbarn som säkert kommer ha glädje av rummet, så att det städas ur lite kommer väl till pass. Ett extra plus blir såklart att städningen underlättas med mindre grejer.

Hur mycket av lagret av saker hos dina föräldrar har du en del i?

Den föråldrade CD-samlingen

Jag är ingen storlyssnare när det kommer till musik. I perioder kan jag lyssna en del, men mestadels består mitt musiklyssnande av digital lösning under löprundor eller långpromenader. 
När vi flyttade till vår nuvarande lägenhet bantade jag min CD-samling. Från att ha haft över en hel banankartong med CD-skivor (på vinden) bantade jag ner antalet till mindre än en pappkasse. Jag hade ingen CD-spelare så varför jag sparade skivorna kan jag inte svara på. De trycktes in i det nya förrådet och där låg de i två och ett halvt år. Orörda och oanvända. När vi förra året rensade i förrådet åkte samtliga skivor ut. Några skänktes till min mamma som fortfarande spelar CD-skivor i bilen, resten hamnade i skänkkartongen som lämnades till Erikshjälpen. Jag har lite svårt att förstå varför jag sparade så många i första utrensningen, jag har ju inte lyssnat på CD-skivor på över fem år. Jag har dock slutat anklaga mig själv för gamla beslut. Jag läser lite positiv psykologi och försöker lära mig fokusera på det positiva istället för det negativa. Jag fokuserar därför på att tycka att insatsen att mer än halvera samlingen första gången antagligen gjorde det enklare att rensa ut resten senare. Det är tillåtet att ta rensandet i individuell takt. Minimalism är ingen tävling utan handlar för mig mer om personlig utveckling. Processen kan ses som en typ av mognad. Ju mer man rensar, desto mer lär man sig att inse att man klarar sig utan väldigt mycket av det som ligger undanstoppat. Jag har ännu inte saknat något av det som rensats ut.

Har du någon CD-samling?

onsdag 12 augusti 2015

Bröllop och bröllopsdagar

I sommar firade jag och maken 2-årsdag. Vi gifte oss sommaren 2013 och såhär i efterhand måste jag säga att vårt bröllop var ganska minimalistiskt. Ingen av oss ville ha någon större tillställning (jag tyckte vi skulle gifta oss och berätta det efteråt, men det ville inte maken gå med på). Det slutade med en borgerlig vigsel med närmaste familjen närvarande. Närmaste familjen var 20 personer, inklusive oss själva (min familj är ganska stor). Man får bara ha med sig ett visst antal personer till stadshuset så vi skippade det och gifte oss på gräsmattan utanför vårt hyreshus så att alla kunde vara närvarande. Jag har alltid velat gifta mig i lila klänning så jag köpte en fin lila klänning som jag kunde använda igen, jag var dessutom barfota så några nya skor var det inte tal om. Min syster är florist och hon gjorde en underbart vacker bukett som var en del av hennes bröllopsgåva till oss.
Bröllopet var ingen dyr historia. Jag bakade själv en våningstårta och gjorde inbjudningarna och vi fick låna våra vänners lägenhet för att duka för våra gäster (vännerna var bortresta och hade nästan inga möbler). Vi kände att det viktiga var att alla kunde vara med och vi fick en fin dag. Vi hade specificerat att vi önskade oss ett bidrag till en kaffemaskin (för det var något vi verkligen ville ha), och därför blev det inte särskilt mycket presenter. Vi åkte inte heller på någon bröllopsresa. Vi hade förlovat oss i Rom samma vår så vi kände att vi var färrdigresta för den sommaren.

När vi nu i sommar firade 2-årsdagen gick vi ut och åt middag på vårt favoritställe med två vänner. Vi hade inte köpt några presenter eftersom vi inte ansåg att vi behövde något och vi samtidigt försöker kontrollera inflödet av nya saker i hemmet. Istället för presenter unnade vi oss den fantastiska middagen och en allmänt fin dag tillsammans.

Jag har fortfarande kvar klänningen. Målet var att jag skulle kunna använda klänningen igen. Jag beställde den och den var jättefin, men tyvärr inte så bekväm som jag hade hoppats. Den har därför inte använts igen så den kommer nog säljas inom inte alltför avlägsen framtid, den skulle vara fin som tärnklänning alternativt en knälång balklänning. Den är hur som helst alldeles för fin för att bara hänga i min garderob. 

Jag fördömer verkligen inte stora bröllop. Är det ens högsta dröm att ha ett stort bröllop så tycker jag att man ska ha det. Jag och maken kände bara att det inte var riktigt vi och vår bröllopsdag skulle vara vår dag och representera oss. Vi hade tänkt ha en större fest för vänner efteråt, men vi har skippat det eftersom vi tyckte att det innebar alldeles för mycket planerande. Vi gifte oss ju för vår skull och ingen annans.

Hur var/vill du ha din bröllopsdag?

måndag 10 augusti 2015

Det ångestfyllda förrådet

Vårt förråd har länge varit ett ångestmoment. I lägenheten vi bodde i innan fanns ett ganska stort förråd. Där hade vi lyckats trycka in nästan hela makens etta när vi blev sambor. Jag kan ju nämna att förrådet var långt ifrån tomt när sammanflyttningen skedde. Jag hade en etta på 40 kvadrat i vilken vi helt plötsligt skulle få plats med två ettor. Förrådet packades till brädden och det var inte mer med det. 
När det blev dags för oss att flytta till större kändes det inte som om vi var tvungna att göra oss av med så mycket, vi skulle ju få mer plats! Vi sålde av lite av möblerna som vi hade i förrådet och rensade lite smått inför flytten för vi visste att vårt nya förråd var betydligt mindre än det vi flyttade ifrån. Min lillebror som var en del av bärhjälpen lovade att han aldrig skulle hjälpa oss flytta igen. "Guuud, vad grejer dom hade!", sa han när han beskrev flytten för mamma efteråt.
Så här i efterhand kan jag känna att jag aldrig mer vill känna att det är synd om flytthjälpen om vi ska flytta igen. Nu har vi inga planer på att flytta på ett bra tag, men det förhindrar ju inte att man ser på rensandet med flyttglasögon.
Åter till vårt nuvarande förråd: Det var väldigt fullt och väldigt oorganiserat. Men inte längre. Det är ett tag sedan vi tog tag i det och sedan dess har lite fler grejer rensats ut. Vi har (som tur är?) ett väldigt litet förråd med tanke på att vi bor i en trea. Förrådet är drygt två kvadratmeter. Vi har lyckats trycka in en billy-bokhylla som vi förvarar en del saker i och allt är omsorgsfullt instuvat. Det finns fortfarande plats (som vi hoppas att vi inte kommer att fylla). Mest av allt upplever jag ett lugn över att det inte längre är så otroligt fullt där nere, och jag känner inte alls samma ångest över att behöva gå ner till förrådet. Drömmen hade ju varit att ha ett nästan helt tomt förråd, förutom på resväskor, gästmadrasser och varsin nostalgilåda.

Hur fullt är ditt förråd?

lördag 8 augusti 2015

Alla dessa kläder

Jag har förstått att många har svårt att göra sig av med kläder. Jag är själv inget undantag. Jag har rensat en hel del genom åren, även innan jag påbörjade min minimalistiska resa. I senaste flytten skänkte jag en hel säck kläder som stått på vinden väldigt länge. För att inte få för mig att jag kanske ville spara något skänkte jag den utan att gå igenom innehållet. Det kändes enklast så. 

De senaste åren har jag inte köpt särskilt mycket kläder. För över fyra år sedan insåg jag att jag hade väldigt mycket kläder som passade och som var fullt funktionsdugliga. Sedan dess har inte många plagg inhandlats. Några, ja, men inte många.

Det finns några saker som kan vara hjälpsamma när man ska rensa bland kläderna och skapa den där minimalistiska garderoben där man slipper gräva med ljus och lykta för att hitta det man vill ha.

Stil:
När det kommer till kläder så kan det underlätta rensandet att veta vad man har för stil. Försök komma fram till vad du gillar att bära och vad du känner dig bekväm i. Själv har jag rensat ut nästan alla kläder som inte är svarta eftersom jag inte tycker om att bära färgglada kläder. Tidigare inköp av  plagg "i någon rolig färg" har endast resulterat i kläder som aldrig använts.

Acceptans:
Det kan vara lättare sagt än gjort, men att acceptera att man blir äldre och växer ur kläder är ett stort steg i rätt riktning. Även om kläderna passar kan det vara så att du inte kommer att sätta på dig dem ändå eftersom du mentalt växt ur dem. Att man förändras med tiden är sunt och därför ska du inte ha dåligt samvete för att den där kjolen du använde så mycket när du var 27 har hängt oanvänd i två år. Acceptera att plagget gav dig mycket när det begav sig och gå vidare, säkerligen har du ett annat favoritplagg nu. Är ditt gamla älsklingsplagg i gott skick så skänk det vidare, någon annan kanske kan få samma glädje av det som du haft.

Funktion:
När man bantar ner sin garderob är det bra att tänka på vad man faktiskt använder för kläder och när. Går man ofta hemma i mysbyxor och hellre tillbingar helgen i hemmet än ute på galej, ja då kanske det kan vara okej att äga två par mysbyxor och en finklänning. Tvättar du varannan vecka så kanske det inte är möjligt att bara ha 7 par strumpor.

Antal:
Snöa inte in för mycket på antal. Bara för att andra minimalister har 10 plagg i sin garderob måste inte du ha det. Har du svårt att rensa ut i garderoben så låt det ske stegvis och känn efter hur mycket kläder som är ditt lagom-antal. 

Du är inte världens mittpunkt:
Såvida du inte är megakändis och har en hel drös paparazzifotografer i hasorna större delen av dygnets timmar är det ingen som kommer komma ihåg att du haft samma outfit till de senaste tre tillställningarna du varit på. Så länge du är hel och ren kommer ingen att anmärka på att du inte ständigt dyker upp i nya kläder. Om någon mot all förmodan skulle döma dig endast utifrån dina kläder är det knappast personer du vill umgås med ändå, eller?

Ett annat tips om du har svårt att skiljas från något som du vet med dig att du inte kommer använda igen, är att bestämma en tidsram. Sätt en tidsgräns, t.ex. en månad, och lägg upp plagget till försäljning (på Tradera eller dylikt) och om det inte blivit sålt inom denna tidsgräns skänker du det till secondhand.

Det finns en fälla man ska akta sig för att trilla ner i när man rensar garderoben. Den där tröjan du slitit ut så totalt att du inte längre kan visa dig i den utanför hemmet. Ja, den med hål och fläckar som inte går bort. Nej, den är inte okej att spara som "mysplagg att ha hemma". Det är lätt hänt att man undviker svårigheten att göra sig av med ett plagg genom att säga att "den här kan jag ha som myströja när jag är hemma". Har du redan tre andra mysiga tröjor som du brukar ha hemma så varför spara sådant som redan tjänat ut sitt syfte? Naturligtvis förtjänar du att ha bekväma kläder, men du förtjänar också att ha kläder som du kan känna dig fin i, även om det är myskläder som du bara ska lunka runt hemma i.

Vad är ditt bästa tips för att underlätta rensandet av garderoben?

fredag 7 augusti 2015

Den bortglömda, men ack så sköna, hemestern

Jag har sett att många förknippar minimalism med att resa mycket. Många prioriterar det och anser att ägandet av mindre saker ger mer frihet och mer resemöjligheter. Tycker man att det passar en så säger jag bara "Go for it!". Själv är jag inte så mycket för att resa. Både jag och maken kom till insikt för något år sedan att vi gärna vill vara sådana som tycker om att resa, men det är vi inte. På ett sätt var det en lättnad att komma till insikt om detta. Vi tycker att det är stressigt att resa och båda föredrar att vara hemma framför att dra iväg någonstans på semestern. Jag kan tycka att resa i Sverige (svemester) är lagom, vilket vi dock inte gör särskilt ofta. Vi har ju båda våra familjer i andra landskap så lite åkande blir det ju ofta på semestern och det tycker vi räcker gott och väl.

Jag är med andra ord starkt för begreppen "hemester" (semestra hemma) och "svemester" (semestra i Sverige).

I år har vi förutom resan till bådas respektive familjer bara varit hemma. Jag har inte haft någon riktig semester än i och för sig, men ändå. Ingen av oss tycker att det är roligt att åka på badsemester och ligga på stranden. Om vi reser, reser vi hellre till en större stad. När vi väl reser planerar vi inte vad vi ska göra varje dag på resan, vi vill inte rusa runt och sedan vara helt slut när vi kommer hem. Vi brukar unna oss sovmorgon och tröttnar vi på att turista efter mindre än halva dagen så gör det ingenting. Man får faktiskt göra vad man vill med sin semester. Vill man ligga hemma och inte göra någonting så ska man inte ha dåligt samvete för det. Semestern är ju till för att vila.
När jag jobbade på mitt tidigare jobb oroade sig alla alltid över att få dåligt väder på sin semester. Jag var känd för att alltid pricka in de regnigaste veckorna och ingen ville ha semester samtidigt som jag. Det störde mig aldrig om det regnade större delen av min semester. Regnar det och det är sommar behöver man inte ha dåligt samvete för att man ligger inne och tar det lugnt. Vi är ju uppfostrade i Svergie med att "om det är soligt ska man vara ute". Därför upplever jag ibland en viss press att komma ut och göra saker när solen skiner. Det har till större delen släppt numera. Jag bestämmer själv över min tid och vad jag vill lägga den på. Idag, denna sköna fredag, känner jag en extrem städlust. Jag har redan hunnit skura i sovrummet och jag tror bestämt att badrummet står på tur.

tisdag 4 augusti 2015

Sommarupdate

Jag har avregistrerat mig på praktiskt taget vartenda nyhetsbrev jag tidigare varit uppskriven på. Det är väldigt skönt att inte få en massa mejl som jag ändå inte läser.
I helgen har jag lyckats rensa ut fem par skor, plus att jag har bestämt att ännu ett särskilt par ska bort. Tänkte testa om det kanske går att sälja nåt par av skorna. Jag har tidigare bantat bort 19 par skor. Tycker fortfarande att jag har för många men rensandet går framåt. Jag fattar inte hur jag kan ha så mycket skor! Och ändå äger jag inga riktiga vinterskor. Jag vet ett par jag ska göra mig av med när jag väl införskaffar sådana. Tänkte satsa på vegankängor, och de måste vara svarta.

Jag har gått från vegetarian till vegan. Efter att ha läst en artikel om hönor och äggindustrin känner jag inte längre att jag vill stödja någon form av sådan industri. Övergången har gått hur enkelt som helst. Vi fick en prenumeration på Vego, världens bästa tidning (den enda vi har), i 30 årspresent förra året. Den läser jag pärm till pärm som en bibel. Jag är väldigt imponerad av Mattias Kristiansson, han gör asgoda recept och fotar flera av dem till tidningen. Så himla inspirerande och duktig.

En dag för ett tag sedan insåg jag att jag aldrig kommer ha någon inredningsblogg. Det var på ett sätt tråkigt, men samtidigt skönt. Jag ville ha det för länge sedan, men tyckte aldrig att jag hade något att skriva om. Dessutom fanns ingen plats för nya inredningsdetaljer och dylikt. Det är så mycket köphets vad gäller allting. Jag har tröttnat på allt vad shopping heter. Jag avskyr att gå på stan och att springa i butiker. Jag har aldrig ens tyckt att loppis är särskilt roligt. Det känns väldigt skönt att ha kommit underfund med vad jag gillar och inte.

Min man och jag är överens om att vi vill leva lite enklare, lite mer minimalistiskt. Inte så att vi kommer att äga 100 saker var eller något sådant. Vi gillar vårt hem med gitarrer på väggarna och mer än en gaffel var. Dock har vi insett att vi har lite mer saker än vad vi behöver och bestämde i våras att börja göra oss av med överflödet. Sakta men säkert går det framåt. Jag upplever det alltid som en stor seger när det blir plats i en förvaringslåda eller den rent av blir tom. En förvaringslåda har till och med följt med i ett lass till Erikshjälpen.


Fyra par skor som ska flytta.